31 juli 2014

Finlandisering


Fallet Krim och utvecklingen i Ukraina har under de senaste månaderna föranlett diskussion om ett eventuellt finländskt medlemskap i Nato. Åtminstone på Hufvudstadsbladets insändarsidor har flera debattörer tagit avstånd från ett Nato-medlemskap och samtidigt direkt eller indirekt förespråkat en återgång till Paasikivi-Kekkonen-linjen. En del inlägg har varit ologiska. Samtidigt som man kritiserar Nato-anhängare för att utan anledning försöka skrämma folk för Ryssland hävdar man att ett Natomedlemskap skulle vara en farlig provokation mot Ryssland.

Om Ryssland är så ofarligt, så borde väl ett medlemskap i Nato inte vara så riskfyllt. Motståndarna till Nato menar dock även att ett medlemskap i Nato skulle skada Finlands ekonomi, som i hög grad är  beroende av handel med Ryssland. Många har på liknande sätt kritiserat de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och t.o.m. Finlands medlemskap i EU.

Med tanke på landets säkerhet borde man i Finland välkomna så väl USA:s som EU:s sanktioner med anledning av annekteringen av Krim och stödet till ryska separatister i Ukraina. Rysslands grannländer så som Finland skadas kanske ekonomiskt mest av sanktionerna, men har även den största orsaken att stöda dem. Skulle vi i Finland känna oss säkrare om västvärlden inte reagerade på övergreppen mot Rysslands grannländer?

Det är klart att den nationella säkerheten har ett pris. Försvarsanslagens storlek är en prioriteringsfråga, men när det gäller de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och dess skadeverkningar på finsk ekonomi så har Finland mycket begränsade möjligheter att påverka sitt eget öde. Däremot kan Finland långt välja i hur stor utsträckning landet på sikt är ekonomiskt beroende av Ryssland.

Dess värre är inte bara vänstersinnade antiamerikaner som motsätter sig ett Nato-medlemskap. Även inom Centern och Sannfinländarna finns det inflytelserika politiker som starkt prioriterar ekonomiska intressen framom säkerhetspolitiska, fastän de kanske hävdar att landets säkerhet bäst tryggas genom goda relationer med Ryssland.

Sannolikheten för att det skall uppstå en militär konflikt mellan Finland och Ryssland lär lyckligtvis vara liten. Däremot finns det en uppenbar risk för att Finland åter finlandiseras. Om Finland inte behöver Nato för att skydda landet mot ett ryskt militärt hot, så behövs ett finskt Nato-medlemskap för att skydda landet mot självcensur och ett självvalt politiskt beroende av Ryssland.

20 september 2013

Connecting Nokia


Gårdagens stora nyhet var att Stephen Elop får 19 miljoner euro om och när Nokias mobiltelefonverksamhet säljs till Micrososft efter den extra bolagsstämman den 19 november. Summan uppfattas som omåttligt stor, inte minst för att man i Finland upplever att Elop misslyckats i sitt uppdrag att släcka den brinnande plattformen.

Det kunde ha gått betydligt värre för bolaget Nokia. Att det gått brant nedför för Nokia, som ännu för tio år sedan var världsledande inom mobiltelefoni, betyder inte nödvändigtvis att bolaget gjort stora misstag. En tidig satsning på mobiler med touchscreen hade inte räckt i konkurrensen med IT-jättarna Apple och Google då de så kallade ekosystemen blev en avgörande faktor för smarttelefonernas attraktionskraft.

För övrigt har man i offentligheten långt negligerat att Nokia trots sin stora innovativitet under bolagets glansdagar sällan var först ute med nya funktioner. Nokia, var en föregångare inom mobilt Internet, men hade på grund av sin starka ställning råd att vänta med nya funktioner för att maximera vinsten. Det var en medveten strategi.

Med tanke på hur det gått för de före detta mobiljättarna Motorola och BlackBerry (tidigare RIM) är priset på 5 miljarder som Microsoft betalar för mobiltelefonenheten utan patentportföljen ändå inte så dåligt. Värdet hos Nokias förlustbringade mobiltelefoniverksamhet ligger kanske just i att Microsoft är helt beroende av Nokias Lumia-telefoner för att Windows Phones skall kunna konkurrera med iPhone och Android.

Tidigare i veckan har vi kunnat ta del av nyheten att Nokia i all tysthet utvecklat Lumia-telefoner för Android. Projektet lär fortsätta fram till den extra bolagsstämman. Nokia hade inte behövt sluta tillverka mobiler för Windows Phone om man börjat tillverka Androidtelefoner. För Microsoft hade detta dock varit en stor risk. Nokia eller Luomia med Android kunde ha konkurrerat ut Lumia-telefonerna med Windows Phone. Möjligheten att Nokia kunde ha satsat även på Android torde ha skruvat upp priset som Microsoft betalade för Nokias mobiltelefonverksamhet. Microsoft behöver framgångar för Windows Phone för att trygga positionerna för Windows för PC och andra plattformer.

Apple och Google dominerar redan när det gäller smarta mobiltelefoner och surfplattor. Då laptoparna och bordsdatorerna allt mera integreras i samma moln och ekosystem som de mobila enheterna, ligger Microsoft inte alls så bra till. För Google räcker det att satsa på programvara och nättjänster, men Microsoft, som varit ett renodlat mjukvaruföretag, måste nu själv även bli ett hårdvaruföretag och investera i maskinvara för att stärka sin position inom mobila enheter. Därav satsningen på en egen surfplatta, Microsoft surface, som dock inte varit framgångsrikt. Därför var Microsoft så intresserad av Nokias mobiler.

När Nokia i februari 2011 satsningen på Windows Phone hette det att Nokia behövde samarbetet med Microsoft för att få tillgång till ett tillräckligt omfattande ekosystem. I verkligheten handlade satsningen kanske ändå inte i första hand om att ansluta Nokias användare till Microsfts applikationer och molntjänster. Kanske handlade strategin från första början om att ansluta Nokias mobiletelfonverksamhet till Microsoft.

3 juli 2013

Regeringsprogrammet


Regeringsprogrammet har blivit en tvångströja, säger näringsminister Jan Vapaavuori (saml) i dagens Helsingin Sanomat. Metaforen är träffande och kritiken berättigad. Det har varit direkt pinsamt att höra finländska politiker i ur och skur hänvisa till regeringsprogrammet, som om det vore ett heligt kanon. Världsläget förändras, men Finland kan inte anpassa sin politik, eftersom regeringen är bunden att följa regeringsprogrammet. I mitt första inlägg på denna blogg "Vapaavuori och regeringsprogrammet" från den 13 juli ifjol noterar jag att finansminister Jutta Urpilainen (sdp) säger att Finland inte kan bevilja lån utan garantier, eftersom det skulle strida mot regeringsprogrammet. Urpilainens uttalande var ett  svar på Vapaavuoris utspel i Helsingin Sanomat, där Vapaavuori sagt att det inte är rationellt av Finland att kräva garantier för lån till spanska banker.

Vapaavuori har de senaste dagarna talat och skrivit en hel om global strukturförändring. I dagens Helsingin Sanomat noterar Vapaavuori att regeringsprogrammet inte ger några direktiv för hur man borde agera i detta läge. Kanske är närinsministern frustrerad över att inte ha fria händer att i samband med den globala strukturförändringen driva sin egen högerpolitiska linje, men Vapaavuori kritiserar regeringsprogrammets ställning på ett allmännt plan:

Hallitusohjelmasta on tullut puolijumalallinen instituutio, jossa on määritelty kaikki isot asiat. Ja isoja asioita voidaan tehdä vain, jos ne ovat hallitusohjelmassa

Vapaavuori träffar rätt i sin kritik, men han är själv medskyldig till att regeringsprogrammet har fått den roll som det har idag. Seden att regeringen och ministrarna till punkt och prick måste följa regeringsprogrammet är relativt ny och fick sin nuvarande form under regeringen Vanhanen II. Ännu regeringen Vanhanen I inledde den stora kommunreformen KSSR, fastän reformen inte omnämndes i regeringsprogrammet.Vappavuori deltog för första gången vid regeringsförhandlingarna år 2007, då han svarade för kommun- och regionpolitiken. För första gången skrevs i regeringsprogrammet då in en så kallad metropolprogram. Metropolpolitiken torde långt ha baserat sig på överenskommelser som gjorts mellan Vanhanen och Helsingfors i samband med förhandlingarna om KSSR året innan.

I regeringen Vanhanen II var det inte minst bostadsminister Jan Vapaavuori som såg till att den överenskomna metropolpolitiken och regeringsprogrammet i allmänhet följdes. Vid de senaste regeringsförhandlingarna var det igen Vapaavuori som för Samlingspartiets del förhandlade om kommunpolitiken och en ny kommunreform skrevs in i regeringsprogrammet. Vapaavuori utnämndes inte till minister denna gång (förrän Jyri Häkämies avgick), men regeringsprogrammet behöll sin roll som rättesnöre.

23 mars 2013

Katainen, Häkämies och Vapaavuori


Regeringens beslut att sänka företagsbeskattningen läckte ut till arbetsgivarcentralen EK. Det hävdar åtminstone FFC-direktören Matti Tukiainen i ett blogginlägg med rubriken "Joulupukki kävi Etelärannassa". Före Tukiainen publicerade sitt inlägg idag hade Akava-basen Sture Fjäder redan igår publicerat en Facebook-uppdateringa där man på finska och svenska kan läsa följande:

Funderar varför inte regeringen kopplade ihop sänkningen av samfundsskatten med arbetsmarknadsuppgörelsen, för de ville verkligen ha en uppgörelse. Arbetstagarparterna var villiga att göra en moderat uppgörelse med tyngdpunkt på syyselsättningen [sic], men motparten rörde sig verkliget [sic] litet. Därför har jag ställt mig själv frågan, att var sanningen den att de visste på förhand att regeringen tänker sänka skatten med nästan en miljard?

Regeringens beslut att sänka företagsbeskattningen väckte omedelbart förundran? Varför var regeringen beredd att avstå nästan en miljard i skatteintäkter, fastän det inte blev något centralt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna? Timo Soini kallade träffande skattebeslutet "En villkorslös present till EK". Det ser verkligen inte bra ut, när statsminister Jyrki Katainen i enlighet med EK:s önskemål skänker sin gamla förtrogna vän Jyri Häkämies, som är VD för EK. Fast gåvan hade kanske varit ännu värdefullare för Häkämies perrsonligen, ifall det blivit ett avtal. Då hade Häkämies kunnat ta åt sig äran för ett tillfredsställande förhandlingsresultat. Nu kan förhandlingarna bli svåra för EK och Häkämies i höst.

De nära relationerna mellan Häkänen och Katainen föranleder misstankar i sig. I själva verket var utnämningen av regeringen Katainens näringsminister till verkställande direktör för Finlands näringsliv EK kontroversiellt speciellt med tanke på de nära banden till regeringen. Frågan är om allt ändå gick så som Katainen hade tänkt sig det. Eller var sänkningen av företagsskatten egentligen tänkt att hjälpa fram ett avtal, men då Katainen redan hade kommit överens om skattesänkningen med regeringskumpanerna ...

Häkämies valdes med stor kontrovers till EK:s nya VD efter att hans föregångare Mikko Pukkinen kritiserats för det förra ramavtalet, som inte tillfredsställde alla inom företagsparten. Det hade minsann inte sett bra ut om även Häkämies hade tvingats gå med på ett för EK ogynnsamt avtal. Frågan är om Häkämis lämnade ministerposten för att bli ny VD för EK eller om Pukkinen måste gå för att ge rum för Häkämis. Knappast hade kritiken mot Pukkinen varit lika hård, ifall Häkämies inte stått till förfogande som hans efterträdare. Behövde Häkämies kanske ett nytt jobb för att i sin tur ge rum för Jan Vapaavuori i regeringen?

Katainen hade med säkerhet föredragit att ha Häkämies som näringsminister framom Vapaavuori. När Katainen kontroversiellt lät Häkämies gå till EK får han finna sig i misstro och spekulationer. Var Katainen kanske tvungen att ta Vapaavuori med i regeringen för att Vapaavuori inte var nöjd med hur regeringen skött kommunreformen, speciellt ur Helsingfors perspektiv? Med Vapaavuori som den samlingspartistiska riksdagsgruppens ordförande hade den interna kritiken mot Katainen kunnat växa sig allt för stark. Frågan är om Vapaavuoris medverkan i regeringen indirekt kostat skattebetalarna en miljard.

24 juli 2012

GPX


Erfarenheten säger att min enkla sportklocka av modell Garmin Forerunner 110 ger tillförlitligare värden än Sports Tracker, som jag kör på min Nokia Symbian-telefon. Jag har undrat om det beror på maskinvaran (GPS-mottagaren) eller på Sports Tracker-appen. För att undersöka var skillnaden ligger körde jag på en cykelrunda idag samtidigt Endomondo och Sports Tracker på min telefon, vilket visade sig fungera riktigt väl. Dessutom använde jag mig även av min Garmin sportklocka. (Jämför inlägget "Vuelta Vantaa med GPS".)




Sports Ttracker och Endomondo ritade ut nästan identiska rutter, men ändå visade Sports Tracker en lite längre sträcka. I terrängen brukar Sports Tracker visa en kortare sträcka än Garmin, men Garmin mätte denna gång ett par kilometer kortare distans på den drygt 50 km långa rundan. En jämförelse av GPX-filerna visar att Sports Tracker använder betydligt flera koordinater än Endomondo och Garmin. Ur koden nedan framgår där till att Sports Tracker amvänder sig av lokal tid, medan Endomondo och Garmin räknar med universell tid. Garmin anger altituden (innanför ele-taggen) med oerhört många siffror, vilka på inga sätt motsvarar mätresultatets noggrannhet. Endomondo mäter tiden med en sekunds nogranhet, medan Sports Tracker använder hundradels sekunder och Garmin tusendedels sekunder. Inte heller här har antalet decimaler någon praktisk betydelse. Att Sports Tracker ställvis anger longitud och latitud med väldigt många decimaler, beror på att telefonens GPS ursprungligen mätt koordinaterna i (vinkelenheterna) grader, minuter och sekunder istället för endast grader i decimalform.

Sports Tracker

<trkpt lat="60.260325" lon="25.220138333333335">
        <ele>31.5</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:00.66</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.260335" lon="25.220318333333335">
        <ele>31</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:01.65</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.26034166666667" lon="25.22051">
        <ele>30</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:02.66</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.26035" lon="25.22070666666667">
        <ele>29.5</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:03.65</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.260358333333336" lon="25.220911666666666">
        <ele>29</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:04.66</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.26036833333333" lon="25.22112">
        <ele>28</ele>
        <time>2012-07-24T13:45:05.66</time>
</trkpt>
 

Endomondo

<trkpt lat="60.2603427" lon="25.2205101">
        <ele>30.0</ele>
        <time>2012-07-24T10:45:02Z</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.2603502" lon="25.2207079">
        <ele>29.5</ele>
        <time>2012-07-24T10:45:03Z</time>
</trkpt>
<trkpt lat="60.2603691" lon="25.2211216">
        <ele>28.0</ele>
        <time>2012-07-24T10:45:05Z</time>
</trkpt>


Garmin

<trkpt lon="25.217306558042765" lat="60.26023842394352">
        <ele>19.600000381469727</ele>
        <time>2012-07-24T10:44:57.000Z</time>
</trkpt>
<trkpt lon="25.217809975147247" lat="60.26025594212115">
        <ele>21.399999618530273</ele>
        <time>2012-07-24T10:45:00.000Z</time>
</trkpt>




Jämförelsen av GPX-koden gav mig ingen förklaring till att Sports Tracker och Garmin ger olika värden. På kvällen gjorde jag ännu en 10 km lång runda med skike i terrängen.  Jag stakade fyra varv runt en drygt två kilometer lång motionsbana. Nu hade jag alla andra positionsmetoder utöver GPS avstängda på mobilen. Garmin mätte denna gång en kilometer längre sträcka än Sports Tracker, fastän Sports Trackers GPX-fil fortfarande innehöll betydligt flera koordinater. Man kunde förvänta sig att flera koordinater skulle innebära en längre distans, men så är det inte.



Sports Tracker använder alltså flera koordinater än Garmin (och Endomondo), men Garmins koordinater är mera tillförlitliga. Att Garmins koordinater är tillförlitligare kan man övertyga sig om då man fokuserar kartorna ovan. Med Garmin stämmer de fyra varven på motionsbanan bättre överens både sinsemellan och med stigen på kartan.


Sports Tracker

Skillnaden mellan Garmin och Sports Tracker hade kanske varit en annan om jag använt en annan mobil. Nokia mobilens GPS (eller A-GPS) är väl tänkt att användas på vägar som finns utritade på Nokias kartor, medan Garmin sportklockan är utvecklad för att användas just för att spåra träningsrundor i terrängen. I det aktuella fallet är det lätt att förstå att Garmin anger en längre distans. Skillnaden i distans kunde eventuellt även bero på skillnaden i hur distansen beräknas, t.ex. hur altituden tas i beaktande.


Garmin


22 juli 2012

Vuelta Vantaa med GPS.




Idag deltog jag i den första upplagan av cykelloppet Vuelta Vantaa. Loppet gick för min del över förväntningar och jag kunde hålla en medelfart på 36 km/h. Fast den exakta medelfarten beror på hur man mäter. Officiellt var sträckan 97 km, men själv mätte jag upp dryga 96 km. (Rundan kördes två varv.) Denna gång visade Sports Tracker och Garmin lika lång sträcka. I terrängen brukar Garmin vara exaktare och därmed visa lite längre distanser. Sports Tracker, som jag kör på min Nokia Symbian-telefon, startade jag lite i förtid, eftersom jag höll telefonen i fickan. Min Garmin sportklocka hade jag runt styrstången, så den kunde jag starta exakt 11:00 då starten gick.


Vuelta Vantaa har marknadsförts som ett motionslopp, men visst tävlades det. Segern i herrklassen gick till skidåkaren Niklas Colliander, som var suverän på upploppet. En annan känd skidåkare, Matias Strandvall, åkte omkull 15 km före mål

Sportdatorer med GPS börjar vara standardutrustning på racingcyklar, fastän jag själv förlitar mig på sportklocka och mobiltelefon med GPS. Från sportdatorn (eller sportklockan) kan cyklisten följa med hur lång sträcka som avverkats, medelhastigheten, tempot (tid per km), puls mm under loppets gång, men sportdatorn producerar även data att analysera och dela med sig av i efterskott.

Både med Sports Tracker och Garmin kan man dela aktiviteter via widgets på webben. Med båda tjänsterna går det att välja så väl karta som satellitbild. Sports Tracker har även widgets som automatiskt uppdateras efter att nya aktiviteter laddats upp. (Se min hemsida.) Sports Tracker använder sig här av Googles karttjänst, medan Garmin erbjuder två alternativ: Google och Bing. Bing är Microsofts varumärke, men i själva verket använder sig Microsoft huvudsakligen av Navtecs kartor, medan Blom åtminstone ett år till står för "fågelperspektivet". Blom är ett Norskt bolag, medan Navtec sedan år 2008 är ett dotterbolag till Nokia. Fastän Sports Tracker (tidigare Nokia Sports Tracker) ursprungligen utvecklades av Nokia för Nokia-telefoner med plattformen Symbian Serie 60, använder sig Sports Tracker inte av Navtecs kartor.




På sportklockan kan man kolla rutten först efteråt, när man via datorn först laddat upp data på internet. Med Sports Tracker kan man direkt från telefonen sända informationen till internet, men det går även att kolla rutten direkt på telefonen. Här använder sig Sports Tracker, åtminstone på Nokia-mobiler, av Open Street Map, som på en del ställen är mycket exaktare än både Googles och Navtec kartor, men som på andra ställen är mycket bristfällig. Arrangörerna hade även lagt ut bansträckningen på GPSies, som använder sig av Open Street Map.

http://www.gpsies.com/map.do?fileId=tjzgnaeejqfkhfij

Även då det gäller karttjänster är det globala aktörer som tar över. Här har vi tre stora som konkurrerar: Google, Nokia/Navitec (Microsoft) och det (från upphovsrätt och licensavgifter) "fria" alternativet Open Street Map.





På min Nokia-mobil har jag även en annan tracker app, Endomondo Sports Tracker, som jag dock sällan amvänder. Liksom på Sports Trackers webbplats kan man på på Endomondo.com ladda upp eller "importera" GPX-filer och dela vidare aktiviteter. På Garmins webbplats kan man igen ladda ner eller "exportera" GPX-filar. (Det samma kan man på Sports Trackers och Endomondos webbplatser.))Fönstret ovan baserar sig således på exakt samma data som Garmin widgeten lite högre upp, fastän Endomondo erbjuder lite annan information. Jag delar själv ofta vidare data från min Garmin sportklocka via Sports Tracker, eftersom sportklockan ofta ger mera tillförlitlig information.

Endomondo.com använder sig av Googles kartor och satellitbilder, men aps för Nokia-telefoner använder sig av Open Street Map, precis som Sports Trackers appar. Appar för andra telefoner fungerar däremot med Googles karttjänst.

19 juli 2012

Angreppsrisk


I tisdags publicerade jag på Facebook en bild, som visar att min webbplats på adressen www.wadenstrom.fi är säker. Jag gjorde det för skojs skull, då jag såg det som en självklarhet att min webbplats inte utgjorde någon risk för dess besökare. Just igår kom jag plötsligt inte in på min hemsida, utan itället visades en sida med rubriken "Angreppsrisk!". Här kunde jag läsa att "Webbsidan på www.wadenstrom.net har rapporterats göra angrepp på datorer och har därför blockerats enligt dina säkerhetsinställningar."


Varningen dyker inte bara upp på min egen webbläsare, utan även på Googles sidor med sökresultat hittar man en varning med texten "Den här webbplatsen kan skada din dator."


I tisdags på kvällen upptäckte jag att en av mina egna datorer, den som jag brukar uppdatera webbsidorna med, var infekterad. Att någonting var på tok märkte jag då jag skulle gå in på Microsofts webbplats och omdirigerades till Google. Efter att ha ränsat upp min dator och uppdaterat skyddet kom in på Microsofts isor, men igår var problemen tillbaka. Även om jag råkat ut för osannolika sammanträffanden kan det finnas ett samband mellan infekteringen av min dator och blockeringen av min webbplats. Frågan är vem som eventuellt har smittat vem.

Jag har begärt en omprövning av Google, men även efter att Google igår granskade min webbplats på nytt meddelar Google att "Sivustoltasi löydettiin vakavia eheysongelmia." En eventuell möjlighet är att problemen hänger samman med att jag på min hemsida har ett par widgets (fönster) till Sports Trackers webbplats. (Se mitt inlägg "Vad är en mobiltelefon" .)

Tekniskt sett är det fullt möjligt att trotsa varningarna och besöka mina sidor, som finns på Elisas webbhotell. Trots varningarna torde min webbplats inte vara en större fara för besökarna, åtminstone inte om de har ett fungerande skydd på sin dator. Elisas teknikexpert öppnade utan att blinka mina sidor. Vill man ta det säkra före det osäkra, så finns det mesta av innehållet på en parallel webbplats på adressen www.mv.helsinki.fi/wadenstr på Helsingfors universitets server. De som besöker mina sidor via en sökmaskin hamnar oftast på denna gamla sajt, som jag i princip inte längre uppdaterar. Angreppsriken gäller inte heller mina bloggar Fallet Sibbo och Wadenström. Du har alltså inte utsatt dig för någon risk genom att läsa detta blogginlägg.