Angreppsrisk

I tisdags publicerade jag på Facebook en bild, som visar att min webbplats på adressen www.wadenstrom.fi är säker. Jag gjorde det för skojs skull, då jag såg det som en självklarhet att min webbplats inte utgjorde någon risk för dess besökare. Just igår kom jag plötsligt inte in på min hemsida, utan itället visades en sida med rubriken "Angreppsrisk!". Här kunde jag läsa att "Webbsidan på www.wadenstrom.net har rapporterats göra angrepp på datorer och har därför blockerats enligt dina säkerhetsinställningar."

Varningen dyker inte bara upp på min egen webbläsare, utan även på Googles sidor med sökresultat hittar man en varning med texten "Den här webbplatsen kan skada din dator."

I tisdags på kvällen upptäckte jag att en av mina egna datorer, den som jag brukar uppdatera webbsidorna med, var infekterad. Att någonting var på tok märkte jag då jag skulle gå in på Microsofts webbplats och omdirigerades till Google. Efter att ha ränsat upp min dator och uppdaterat skyddet kom in på Microsofts isor, men igår var problemen tillbaka. Även om jag råkat ut för osannolika sammanträffanden kan det finnas ett samband mellan infekteringen av min dator och blockeringen av min webbplats. Frågan är vem som eventuellt har smittat vem.

Jag har begärt en omprövning av Google, men även efter att Google igår granskade min webbplats på nytt meddelar Google att "Sivustoltasi löydettiin vakavia eheysongelmia." En eventuell möjlighet är att problemen hänger samman med att jag på min hemsida har ett par widgets (fönster) till Sports Trackers webbplats. (Se mitt inlägg "Vad är en mobiltelefon" .)

Tekniskt sett är det fullt möjligt att trotsa varningarna och besöka mina sidor, som finns på Elisas webbhotell. Trots varningarna torde min webbplats inte vara en större fara för besökarna, åtminstone inte om de har ett fungerande skydd på sin dator. Elisas teknikexpert öppnade utan att blinka mina sidor. Vill man ta det säkra före det osäkra, så finns det mesta av innehållet på en parallel webbplats på adressen www.mv.helsinki.fi/wadenstr på Helsingfors universitets server. De som besöker mina sidor via en sökmaskin hamnar oftast på denna gamla sajt, som jag i princip inte längre uppdaterar. Angreppsriken gäller inte heller mina bloggar Fallet Sibbo och Wadenström. Du har alltså inte utsatt dig för någon risk genom att läsa detta blogginlägg.

Vad är en mobiltelefon?

I dagens nummer av International Herald Tribune ingår en artikel med rubriken "Calling a smartphone by what it does: A Tracker that monitors our lives". Artikeln publicerades redan i fredags på The New York Times webbplats under rubriken "That’s No Phone. That’s My Tracker." I artikeln noteras det att vi lämnar spår efter oss via vår mobiltelefon vare vare sig vi vill det eller ej. Mobilen är i första hand en tracker med vilken vi övervakas.

Symbian Serie 60-telefon Nokia E52

Det är märkligt att vi se lätt funnit oss i att bli övervakade. Ja, vi låter inte bara systemet sköta övervakningen automatiskt, utan lämnar medvetet efter oss spår t.ex. via sociala medier. Vi rent av bejakar mobilens funktion som en tracker. Själv är jag en flitig användare av tjänsten Sports Tracker. Tack vare en app fungerar min mobil (en Nokia E52) som en sportdator, från vilken jag trådlöst kan överföra information till Internet. På Sports Trackers webbplats kan jag dela med mig av mina rutter, min hastighet, mitt tempo, sträckor, tider, puls mm. Just idag är webbplatsen dess värre nere, vilket stör mig.

http://www.sports-tracker.com/#/view_profile/wadenstrom

Min mobil är i högsta grad en tracker, men den har naturligtvis många andra funktioner. I artikel i International Herald Tribune noteras även följande:

A recent survey by O2, a British cell carrier, showed that making calls is the fifth-most-popular activity for smartphones; more popular uses are Web browsing, checking social networks, playing games and listening to music. Smartphones are taking over the functions that laptops, cameras, credit cards and watches once performed for us.

År 2003 skrev jag en artikel med rubriken "What Is a Mobile Phone?" En svensk version av artikeln publicerades samma år i Finsk tidskrift under rubriken "Du är vad du talar i - om mobiltelefonens utveckling". I artikeln reder jag ut skillnaden mellan smarthone, communicator och PDA (handdator). I artikeln noterar jag bl.a. följande:

From the viewpoint of the users the main different between a PDA with integrated mobile phone and a smartphone with the platform Series 60 (for instance the first camera phone from Nokia) is that the latter can be used with one hand, while two hands are needed for a PDA. (Traditional PDAs are pen-based.) Besides the different kinds of keypad and input some difference can also be find in the form of the set and the size of the display. So far, the mobile phone is dominating, especially in Europe. In order for Nokia to keep its position the company should market its terminals as phones!

Jag skrev min artikel före iPhone och telefoner med pekskärm slog igenom. Nokia satsade länge konsekvent på klassiska telefoner med tangentbord, men idag hittar man på Nokias webbplats för den amerikanska marknaden endast telefoner med pekskärm. På Nokias finska och svenska webbplatser hittar man även billigare telefoner med tangentbord, men inte en enda smartphone av klassisk modell.

Inga träffar för smartpone med tangentbord på Nokia.se.

I fredags kunde man i Kauppalehti läsa att Nokias Windows Phone (med pekskärm) i USA har en marknadsandel på 0,3 %. Nokias nya strategi tycks inte hjälpa bolaget att erövra den amerikanska marknaden och knappast hjälper den heller Nokia att behålla sina hittills brandtrogna kunder.

Lurar med pekskärm är i sig ingen nyhet.

Själv kör jag fortfarande med en klassisk Serie 60 smartphone med tangentbord, Nokia E52. När jag förra sommaren förlorade min Nokia E52 köpte jag en likadan i dess ställe. Nokia E52 är nämligen Nokias sista klassiska smartphone för avancerad användning. Själv vill jag kunna använda min mobil med en hand. Jag vill kunna använda min telefon även med skidhandskar på händerna och i kajaken där jag håller den i en skyddspåse. Min mobil skall även vara tillräckligt liten för att rymmas i den lilla fickan på min sportdräkt.

iPhone, iPad Mini och iPad

I sig har jag ingenting emot mobila teminaler med pekskärmar, men varför kallas de telefoner? En iPhone är egentligen närmast en iPod med sim-kort eller en extra liten iPad. I själva verket lär Apple ha planer på en 7,85 tums iPad. Det finns redan surfplattor med 3G och skärm på 7" som fungerar med operativsystemet Android 2,3, som är utvecklat för mobiltelefoner. En dylik surfplatta är lika mycket en mobiltelefon som en Android-telefon eller en iPhone är en surfplatta.

http://www.killmydaynow.com/2011/11/taking-pictures-with-an-ipad-makes-you-look-stupid-21-pics.html/

När jag var i Rom för ett par veckor sedan iakttog jag turister som fotograferade med sina iPads. Det såg inte speciellt vettigt ut. Kanske hade de bytt ut så väl telefonen som kameran mot en iPad, men i så fall torde de snart skaffar sig en riktig mobiltelefon som komplement.

I väntan på att Nokia eventuellt börjar tillverka surfplattor för kommande Windows 8 skall jag skaffa mig en Androidplatta med 3G. Vid behov kan jag tack vare Multi Sim (två simkort till samma nummer) ta emot mina samtal på surfplattan, men jag tänker inte använda plattan som vare sig kamera eller tracker. Jag hoppas att det fortfarande går att få riktiga smartphones eller avancerade mobiltelefoner när min Nokia E52 en dag har tjänat färdigt.

Vapaavuori och regeringsprogrammet

Jan Vapaavuori har till Helsingin Sanomat sagt att det inte är rationellt av Finland att kräva garantier för lån till spanska banker. Jag tror att Vapaavuori här har rätt. En annan sak är att det inte är moraliskt rätt att Finland måste bevilja lån utan garantier. Föga överraskande får Vapaavuoris utspel kritik även från regeringshåll, samtidigt som uttalandet något förvrängs i medierna. Jutta Urpilainen intar i den aktuella frågan närmast en populistisk linje och säger till Helsingin Sanomat att "Vapaavuori spelar i Spaniens lag". Skälen är kanske främst inrikespolitiska, men motiveringen är allt annat än populistisk: Finland kan inte bevilja lån utan garantier - för att det strider mot regeringsprogrammet!

Finland har en regering som inte kan anpassa sig efter förändringar i omvärlden, eftersom regeringen alltid först och främst måste följa regeringsprogrammet. Det är klart att det inte är lätt att hålla samma en kaolisationsregering, men idén att regeringen alltid måste följa regeringsprogrammet är ganska ny. Under regeringen Matti Vanhanen II var statsministern allt för svag för att leda regeringen. Matti Vanhanen fungerade närmast som en tjänsteman, vars uppgift var att verkställa regeringsprogrammet. Det var inte minst bostads- och metropolminister Jan Vapaavuori som såg till att statsministern till punkt och pricka följde regeringsprogrammet, i vilket för första gången ingick ett "metropolprogram".

I det nuvarande regeringsprogrammet finns inget skilt metropolprogram och Vapaavuori är inte själv minister i regeringen Katainen.

Hej!

Hej världen!