Från globalisering till geopolitik

Under tre decennier präglades västvärlden av tron att globalisering, frihandel och ömsesidigt beroende skulle skapa fred. Pandemin och kriget i Ukraina har dock visat att maktpolitikens logik består, även i en sammanflätad världsekonomi. Utvecklingen markerar därmed en förskjutning från liberal idealism till geopolitisk realism.

I denna text används begreppen liberalism, realism, realpolitik och geopolitik i enlighet med deras grundläggande betydelser inom teorier om internationella relationer. Syftet är inte en fördjupning i begreppens akademiska distinktioner, utan att visa hur dessa idéer återspeglas i den förändrade världsordningen.

Från frihandel till "America First"

Under lång tid dominerades västvärldens politiska och ekonomiska tänkande av föreställningen att globalisering, frihandel och ökat ömsesidigt beroende mellan länder skulle leda till ekonomisk tillväxt och fred. I Europa hade den gemensamma marknaden och det ömsesidiga ekonomiska beroendet skapat fred och välstånd under det kalla kriget och efter Sovjetunionens fall tänkte man att samma modell skulle fungera i hela Europa och även globalt. Ett uttryck för detta tänkesätt var Parisstadgan, som antogs vid toppmötet för Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa i november 1990, ett annat Francis Fukuyamas tes att historien var slut. Även fortsättningen på Tysklands Ostpolitik kan ses som ett uttryck för tron på fred och stabilitet via ömsesidigt ekonomiskt beroende. (Se mina inlägg "Från finlandisering till estlandisering", "Natomedlemskap i grevens tid" och "Europa tillsammans".)

Redan under Donald Trumps första mandatperiod började denna optimistiska världsbild att utmanas. Genom Trumps "America First"-politik och tullkrig med Kina blev det tydligt att även USA, som utgjort globaliseringens främsta arkitekt och garant, såg strategiska risker i att vara för beroende av internationella leverantörer och rivaliserande makter. (Se inlägget "Amerikansk mjuk makt i förfall".) Trumps politik avfärdades i Europa först som protektionism, isolationism och populism, vilket hans politik delvis även är, men i efterhand kan den också ses som ett tidigt uttryck för en mer realistisk världsbild.

Pandemin och kriget i Ukraina

Corona-pandemin blev sedan den första stora väckarklockan för Europa. När Kina inledningsvis bröt mot världshälsoorganisationen WHO:s regler genom att undanhålla information om virusets spridning, underminerades tilliten till multilateralt samarbete. (Se inlägget "Virusets ursprung".) Samtidigt visade pandemin hur Kinas långvariga brott mot världshandelsorganisationen WTO:s regler – statsstöd, diskriminerande handelspolitik och teknologitvång – redan hade bidragit till att skapa en asymmetri där Kina inte sökte ömsesidighet, utan tvärtom gjorde andra beroende av dess produktion och råvaror. Bristen på skyddsutrustning, mediciner och halvledare blev en chockartad påminnelse om att fri handel och ekonomisk effektivitet inte alltid är förenlig med strategisk resiliens. Pandemin blev därmed den första påminnelsen om att globaliseringens beroenden också innebär strategiska risker.

Putin och Xi deklarerar ett "gränslöst samarbete" under OS i februari 2022 (Wikimedia)

När Ryssland i februari 2022 inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina blev insikten ännu tydligare. Europas beroende av rysk energi, framför allt gas, förvandlades till ett strategiskt problem som Kreml kunde utnyttja för utpressning. Ryssland gjorde här visserligen en felbedömning när Tyskland stödde Ukraina och slutade köpa rysk gas, kanske delvis som en följd av att Nord Steam-rören sprängdes sönder, men Ryssland skulle knappast ha anfallit Ukraina om man inte räknat med att beroendet av rysk gas skulle hålla Europa och speciellt Tyskland utanför konflikten. Liksom Kina på det industriella området hade Ryssland inte eftersträvat ömsesidigt beroende, utan medvetet konstruerat ett ensidigt beroendeförhållande för att kunna använda energin som politiskt vapen.

Geopolitikens återkomst

Utöver klimatpolitiska skäl har den så kallade gröna övergången motiverats med att Europa bör göra sig oberoende av fossila bränslen från instabila eller auktoritära regioner. Ironiskt nog har satsningen på vind- och solkraft gjort västvärlden ännu mer sårbar och beroende av kinesiska råvaror och teknologi. Exempelvis importerade EU år 2024 knappt hälften av sina sällsynta jordartsmetaller från Kina och nära en tredje del från Ryssland, medan praktiskt taget alla tunga sällsynta jordartsmetaller som används i starka magneter kommer från Kina. Militärt hotar Kina inte direkt andra än Taiwan och enskilda öar i Sydkinesiska havet. Kina använder dock ekonomiska vapen, som exportrestriktioner på kritiska material för att driva nationella intressen och för att utmana USA som ledande stormakt. Ett starkt Kina kan möjligen bidra till global stabilitet, men det kommunistiska systemet gör att landet aldrig kommer att bli en garant för en liberal världsordning på samma sätt som USA historiskt har varit. Kinas tysta men avgörande stöd till Rysslands krigsföring har dessutom visat att de auktoritära stormakterna i allt högre grad samordnar sitt agerande mot den liberala världsordningen.

Amerikansk kustbevakning (Wikimedia)

Trumps tullpolitik, pandemins effekter, Kinas regelbrott och Rysslands aggressiva politik har gjort det omöjligt för väst att blunda för geopolitiken. Hoppet om att globaliseringen skulle tämja maktpolitiken har fått ge vika för en mer realistisk insikt: att stater även i en globaliserad värld agerar strategiskt utifrån maktbalans, sårbarheter och beroenden. För väst och inte minst Europa innebär detta ett epokskifte – från en naiv tilltro till marknadens självreglerande krafter, till en insikt om att säkerhet, oberoende och försörjningsförmåga åter måste stå i centrum för politiken.

För Europas del är Trump med sin oberäknelighet, prioritering av amerikanska intressen och tullpolitik en del av problemet eller det nya tillstånd som kräver geopolitiska agerande, men det är även till stor del Trumps förtjänst att Europa fått upp ögonen för geopolitikens nödvändighet. Det är svårt att se hur väst skulle kunna göra sig oberoende av Kina utan tullar och ökad statskapitalism.

EU antog år 2024 Critical Raw Materials Act för att minska beroendet av kinesiska sällsynta jordartsmetaller och andra strategiskt viktiga resurser. Unionen har dessutom infört omfattande sanktioner mot Ryssland och tillämpat en mer geopolitisk ansats i sin utvidgningspolitik för att motverka ryskt inflytande i grannländerna. Vidare har EU Green Deal omformulerats till en strategi för energioberoende från auktoritära stater, med ökade investeringar i europeisk produktion och försörjningstrygghet.

Under Trumps andra mandatperiod har America First-politiken intensifierats, med nya tullar mot Kina och EU i syfte att skydda amerikansk industri. Tullpolitiken syftar visserligen inte bara till att minska oberoendet och höja försörjningsredskapen, men Trump-administrationen har särskilt prioriterat att återföra halvledarproduktion och minska beroendet av Kina, samtidigt som man ökat federala investeringar i artificiell intelligens, malmbrytning och kärnvapenutveckling för att stärka USA:s strategiska ställning gentemot sina geopolitiska rivaler.

Från liberalism till realism: teorier om internationella relationer

När det kommer till teorier om internationella relationer motsvaras utvecklingen från globalisering och globalism till geopolitik och realpolitik av förskjutning från liberalism till realism. I denna kontext syftar liberalism på tron att handel, internationella institutioner och ömsesidigt beroende kan skapa stabilitet och minska risken för konflikt. Realismen utgår däremot från att den internationella ordningen i grunden präglas av anarki, där stater ytterst måste värna sin egen säkerhet och makt. Där liberalismen ser ömsesidiga beroenden som en väg till fred, ser realismen dem som potentiella sårbarheter – något som de senaste årens kriser tydligt illustrerat.

Liberalismen inom teorier om internationella relationer kan i stor utsträckning härledas till Immanuel Kant, särskilt till hans skrift "Till den eviga freden" från 1795. Kant menade att varaktig fred är möjlig om stater styrs enligt republikansk författning, binds samman genom handel och deltar i gemensamma institutioner som ersätter maktpolitik med rättsordning. Dessa idéer utgör grunden för den liberala tron på att ömsesidigt beroende och internationellt samarbete kan skapa fred – en tanke som länge präglade västvärldens syn på globaliseringen.

Immanuel Kant

Där liberalismen representerar optimism och idealism står realismen för pessimism. Realismen kan spåras tillbaka till tänkare som Thukydides, Niccolò Machiavelli och Thomas Hobbes. Hos dessa återkommer föreställningen att politik i grunden handlar om makt, rädsla och överlevnad snarare än moral eller ideal. Thukydides beskrev redan i Peloponnesiska kriget hur styrka avgör relationer mellan stater, Machiavelli betonade nödvändighetens och maktens logik och Hobbes såg den internationella ordningen som ett slags naturtillstånd utan överordnad auktoritet.

Värdebaserad realism 

Den teoretiska skillnaden mellan liberalism och realism får i praktisk politik sitt uttryck i hur stater hanterar makt, säkerhet och värderingar. Där liberalismen söker samarbete genom institutioner och ömsesidiga beroenden, utgår realismen från att stabilitet främst kan uppnås genom styrka och strategisk balans. I verkligheten kombinerar de flesta stater inslag av båda perspektiven – något som tydligt illustreras i den nordiska utrikespolitiken, och särskilt i Finlands fall.

Realpolitik kan förstås som den praktiska tillämpningen av den teoretiska skola som inom internationella relationer kallas realism. Där realismen beskriver världen som ett system utan överordnad auktoritet, där stater främst agerar utifrån egenintresse och säkerhet, innebär realpolitik ett pragmatiskt handlande som erkänner dessa realiteter. Realpolitik är med andra ord den konkreta politiska praktik som följer av realismens grundantagande: att makt och intressen, snarare än ideal, styr den internationella ordningen.

@realDonaldTrump på Truth Social

Finlands sentida utrikespolitik, som av Alexander Stubb benämnts värdebaserad realism, kan ses som en kombination av liberalism och realism där "värden" utgör grunden och inkluderar specifikt demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, suveränitet, territoriell integritet och respekt för internationell rätt så som FN-stadgan. Realismen står här för en pragmatisk realpolitik som beaktar geopolitiska realiteter. För Finlands del är realismen i sig ingen nyhet. Paasikivi-Kekkonenlinjen under kalla kriget kan sägas basera sig på realpolitik eller realism i en mera allmän bemärkelse, men realismen tog sig under kalla kriget långt uttryck i neutralitet och undfallenhet medan realismen i dagens finska utrikespolitik istället handlar om allianspolitik. Även i samband med kriget i Ukraina har å andra sidan en del realistiska statsvetare med amerikanen John Mearsheimer i spetsen förespråkat neutralitet och undfallenhet för Rysslands grannländer. Mearsheimers offensiva realism och syn på Ryssland som en stormakt som i Natos expansion ser ett existentiellt hot torde åtminstone indirekt ha haft inflytande på Trump-administrationens restriktiva stöd till Ukraina.

Realismens moraliska dilemma

Högerpolitiker kritiseras ibland för att vara cyniska eller principlösa då de utgår från att världen präglas av makt, konflikter och asymmetriska beroenden och att politik kräver hårda strategiska åtgärder snarare än blint förtroende för ömsesidighet. Att bygga försörjningssäkerhet, upprusta militärt och motverka påtryckningar från auktoritära makter kan uppfattas som hård politik även då syftet är att försvara och främja liberala värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Realism och pessimism behöver inte stå i motsats till liberala principer och värderingar.

Globalisering och den liberala världsordningen har i regel varit mer tilltalande för mindre stater, som  får skydd av avtal och internationella regler, medan stormakter har större incitament att föredra geopolitik och en realistisk hållning i internationella relationer. Trots detta har det framför allt varit USA som efter andra världskriget upprätthållit den regelbaserade, liberala ordningen. (Se inlägget "Är Pax Americana över?".) Förenta nationerna har haft en central roll i detta system, inte minst som arena för amerikanskt inflytande. Att FN i dag framstår som förlamat beror dels på att Ryssland och Kina är permanenta medlemmar med vetorätt i FN:s säkerhetsråd, dels på att USA:s relativa inflytande över organisationen har minskat i takt med förändrade globala maktförhållanden. Paradoxalt måste USA och dess allierade agera geopolitiskt för att kunna försvara den liberala, regelbaserade världsordningen. Det är en utmanande och riskfylld men nödvändig balansgång.

Tio år till

Det har redan gått ett årtionde sedan jag skrev mitt blogginlägg "50". Den som vill kan försöka utföra en addition. Det heter att ålder bara är en siffra, men jag kan avslöja att min ålder redan i femtio år har varit ett tvåsiffrigt tal.

Födelsedagsgäster för tio år sedan

De första åren som femtioplussare satsade jag helhjärtat på uthållighetsidrottande, främst längdåkning och landsvägscykling. Det blev även några blogginlägg om mitt idrottande och tränande: "Träning inför skidsäsongen", "Skidsäsongen 2017 - 15 eller 51?", "Cykelsäsongen 2017" och "Träning istället för viktigare sysslor".

Det största som hänt mig under de senaste tio åren är att min idrottskarriär, åtminstone tillfälligt, fick ett abrupt slut i samband med en olycka under en cykeltävling i augusti 2018. Om detta har jag skrivit i mina blogginlägg "Olycka och skador", "Trokanterit", "Skadad idrottsman eller farbror med krämpor?" och "Vinnare på pandemin". Hälsoproblemen har även inneburit andra begränsningar, bl.a. att jag inte kunnat resa pga. svårigheter att sitta längre stunder. Den största förlusten har dock varit att jag inte kunnat umgås med mina idrottskompisar.

Fortfarande har jag skador och hälsoproblem som är relaterade till överansträngning efter cykelolyckan, men problemen har blivit mindre. Samtidigt har jag tack vare rehabilitering förbättrat min rörlighet och muskelbalans. Skadorna har lärt mig mycket och gett mig nya möjligheter, som jag är tacksam över. Senaste år var jag i så pass gott skick att jag på hösten för första gången på över sex år kunde delta i ett par relativt tuffa grupprundor med mina gamla cykelpolare. Den comebacken gläder jag mig över, men även om kroppen skulle hålla, så kommer jag knappast någonsin längre att sätta ner lika mycket tid på träning som då jag tränade som mest före olyckan 2018. Jag vill även hinna och orka med annat utöver träning och jobb, inte minst följa med nyhetsflödet och kommentera det.

Kaffepaus vid Gumbo kiosk i oktober 2024. Foto Niko B.

De senaste fem åren har nyhetsutbudet dominerats av coronapandemin och kriget i Ukraina. Jag har inte den utbildning som krävs för att som sakkunnig kunna bidra till diskussioner om pandemier, men ändå engagerade jag mig då det begav sig så mycket att jag bl.a. skrev hela sex blogginlägg om covid-19:  "Informationsflödet om det kinesiska viruset", "Den svenska coronastrategin", "Konspirationsteoriernas år 2020", "Vinnare på pandemin", "Hypoteser om coronavirusets ursprung" och "Virusets ursprung". Egentligen är jag inte expert på någonting, men jag har en önskan och kanske även förmåga att se samband och gestalta helhetsbilder som binder samman olika ämnesområden.

När pandemin pågått ett par år togs nyhetsflödet över av kriget i Ukraina. De tre senaste åren har vad utrikesnyheterna beträffar varit bedrövliga, men naturligtvis även intressanta med tanke på allt som hänt på den internationella arenan. Kriget har även fått följder för Finland, inte minst i form av medlemskapet i Nato. Jag har naturligtvis även skrivit blogginlägg om Natomedlemskapet och Finlands förändrade utrikespolitik: "Mot medlemskap i Nato", "Från finlandisering till estlandisering" och "Natomedlemskap i grevens tid". Mera allmänt om hur man i Europa och i USA förhållit sig till kriget har jag skrivit om i bl.a. inläggen "Kulturkriget och kriget i Ukraina" och "Europa tillsammans". Den sistnämnda texten är en delvis självbiografisk 35-årsrapport och mycket mera välskriven än detta sammanfattande inlägg.

En del av dessa texter har jag satt ner en hel del tid på. Jag kunde ha försökt publicera någon artikel mot ersättning och har även blivit uppmanad att göra det, men det är inte mitt motiv med skrivandet. Det finns många fördelar med att ha skrivande som hobby framom att leva på att skriva. Största nackdelen med att blogga är att det inte är så många som läser mina texter. Då jag vid sekelskiftet regelbundet publicerade artiklar i Hufvudstadsbladet hade jag många fler läsare, men det är en stor frihet att i skrivandet inte vara beroende av någon.

Med åldern kan det komma stress att behöva uträtta någonting betydelsefullt i livet. Den stressen har jag inte riktigt känt av. Tvärtom känner jag mig nöjd över att vara okänd och vid slumpmässiga samtal och diskussioner kunna överraska med skarpa analyser och i enstaka fall kanske även med goda råd. Skrivandet är för mig även ett sätt att prata av mig, så att jag skall ha mindre behov att i samtal briljera och istället ha lättare att lyssna. Där har jag dock ännu lite att jobba på.

Tack vare mina jämna år får jag en dag ledigt från jobbet. Den dagen utnyttjar jag till att bjuda på kaffe och tiramisù i mina föräldrars gamla hem på Byträskvägen 105 A i Kalkstrand. Titta gärna in mellan 13 och 19 tisdagen den 8 april.

Virusets ursprung

Gott nytt år, det tredje året med coronapandemin! Det blev aldrig någon xi-variant, eftersom WHO valde att hoppa över bokstaven ξ i det grekiska alfabetet. Istället firar vi nyår i omikrons tecken, men trots eller kanske tack vare variantens höga smittbarhet torde pandemin ta slut år 2022. Svaret på frågan om virusets ursprung torde vi däremot få vänta länge på.

To date, China has provided 2 billion doses of vaccines to 120+ countries and international organizations. President Xi Jinping said in his #2022NewYearAddress that he has heard many times plaudits for China's fight against COVID-19 and contribution to the global COVID response. pic.twitter.com/oPiHrsoiIv

— Global Times (@globaltimesnews) December 31, 2021

När jag i juni skrev mitt blogginlägg "Hypoteser om coronavirusets ursprung" hade mycket skett inom den närmaste månaden. USA:s president Joe Biden hade uppmanat de amerikanska underrättelsetjänsterna att "fördubbla" sina ansträngningar i att utforska virusets ursprung och rapportera inom 90 dagar. Facebook hade slutat filtrera inlägg som gjorde gällande att viruset SARS-CoV-2 inte hade ett naturligt ursprung. Under det senaste halvåret har det däremot inte hänt mycket på denna front. Publiceringen av rapporten från från de amerikanska underrättelsekällornas utforskning i slutet av augusti gav inte mycket nytt.

Redan i maj visste man att underrättelsetjänsterna var oeniga om virusets ursprung. Medan en organisation eller enhet ansåg en labbläcka vara mera sannolik än ett naturligt ursprung ansåg övriga enheter att ett naturligt ursprung var mera sannolikt. Enligt rapporten från augusti ansåg fyra enheter med låg säkerhet (low confidence) att ett naturligt ursprung var mera sannolikt, medan en underrättelseorganisation med måttlig säkerhet (moderate confidence) ansåg att viruset härstammar från ett laboratorium. Enligt New York Times var det FBI som höll på hypotesen om en labbläcka.

Vad de amerikanska säkerhetstjänsterna är eniga om är dels att viruset inte utvecklats som ett biologiskt vapen och dels att kinesiska myndigheter döljer information som skulle behövas för att slå fast virusets ursprung. I den deklassificerade rapporten kan man läsa följande:

China’s cooperation most likely would be needed to reach a conclusive assessment of the origins of COVID-19. Beijing, however, continues to hinder the global investigation, resist sharing information, and blame other countries, including the United States.

Betydligt mera om en eventuell labbläcka kan man läsa i två böcker som utkom under hösten 2021, "What Really Happened In Wuhan" av den australienska journalisten Sharri Markson och "Viral: The Search for the Origin of COVID-19" av den kanadensiska molekylärbiologen Alina Chan och den brittiske vetenskapsskribenten och biologen Matt Ridley. Boken "What Really Happened In Wuhan" torde väl sammanfatta de belägg och argument för en labbläcka som det rapporterats om i australienska och konservativa amerikanska medier. Mycket av bokens innehåll har Sharri Markson själv rapporterat om i bl.a. dokumentärer i Sky News Australia och podcasts publicerade av The Australian.

Vad Sharri Markson avslöjar handlar främst om märkliga händelser eller sammanträffanden som tyder på att viruset härstammar från ett laboratorium i Wuhan. Markson har intervjuat bl.a. experter på underrättelseverksamhet och politiker, bland dem Donald Trump och Mike Pompeo, som tagit del av de amerikanska underrättelsetjänsternas hemligstämplade rapporter och som i ett tidigt skede tog ställning för en labbläcka. Tillsammans utgör indicierna övertygande argument för en labbläcka, men de bevisar ingenting med säkerhet. En del evidens motsäger varandra med tanke på tidpunkten för en eventuell labbläcka.

Boken "Viral: The Search for the Origin of COVID-19" är mera vetenskapligt förankrad. Här handlar det inte så mycket om sensationella avslöjanden som om välgrundad argumentation. Författarna tar inte definitivt ställning för hypotesen om en labbläcka, även om de håller en labbläcka eller motsvarande olycka i anslutning till virologisk forskning vid laboratoriet i Wuhan för att vara mera sannolik än ett "naturligt" ursprung via t.ex. en marknad. De ser det även som en möjlighet att forskare i anslutning till virologiska institutet i Wuhan smittats av fladdermöss antingen vid insamling av prover ute på fältet tusentals kilometer från Wuhan eller i själva laboratoriet i Wuhan. En labbläcka behöver inte nödvändigtvis innebära att viruset har skapats eller manipulerats i ett labb. 

Alina Chan och Matt Ridley uppmärksammar betydelsen som amatörspanare eller medborgarforskare haft i avslöjanden av virusforskningen vid virologiska institutet i Wuhang. Ridley har redan för ett årtionde sedan använt sig av begreppet citizen science. När professionella forskare, underrättelseagenter och journalister sviker träder amatörspanare fram och avslöjar ny väsentlig information. Varken Ridley eller Chan är själva några amatörer, men även Chan har gjort sina upptäckter om pandemin på sin fritid. I Viral är det framför allt (det numera delade) nätverket DRASTIC (se även DRASTIC) som lyfts fram för sina avslöjanden. Den viktigaste diskussionen har ägt rum på Twitter, som till skillnad från Facebook hela tiden har tillåtit en diskussion om en eventuell labbläcka.

Även innehållet i "Viral" kan man till stor del ta del av i form av podcasts och diskussioner som publicerats på Youtube. Vad som även kommer fram ur samtalen på internet är det motstånd och den kritik som Alina Chan och Matt Ridley fått ta emot av kolleger bara för att de skrivit om en eventuell labbläcka. 

Inte bara Kina, utan även västerländska vetenskapsmän och institutioner har försvårat en öppen forskning i virusets ursprung. Virologerna har lagt fram föga bevis på att även det aktuella coronaviruset skulle ha ett zoonotiskt ursprung, men lika väl har man inte velat se möjligheten att virusets ursprung skulle ha någonting att göra med det virologiska institutet i Wuhan. Jag tror att motståndet mot teorin om en labbläcka delvis kan förklaras av att virologernas gemensamma intresse av att virologin inte förorsakat pandemin. Vilken motgång skulle det inte vara för virologerna om det visat sig att virologin istället för att lyckas stoppa en pandemi förorsakat den värsta pandemin på hundra år!

Som argument mot hypotesen om en labbläcka har virologer hävdat att evidens talar för ett zoonotiskt ursprung, men evidensen är främst att nästan alla virus som förorsakats epidemier hittills har haft ett naturligt ursprung. Då det inte hittats några virologiska bevis på vare sig en labbläcka eller ett naturligt ursprung är även andra än virologiska bevis och argument relevanta. Även om man skulle hitta virusets smittkälla och det skulle visa sig vara ett djur, så har hypotesen om en labbläcka aktualiserat många viktiga frågor så som politisering av vetenskap, laboratoriernas säkerhet, riskerna med gain of function-forskning och möjligheten att forskning med syfte att förutspå pandemier själv kan förorsaka pandemier.

P.g.a den kinesiska coronastrategin sitter idag 13 miljoner kineser instänga och svälter i staden Xi'an. Den 1 januari 2020 nöjde sig de kinesiska myndigheterna med att stänga Huanan-marknaden i Wuhan och arrestera 8 personer som spridit rykten om en smittande lungsjukdom. Wuhan Tianhe International Airport stängdes först över tre veckor senare.

Police in Central China's Wuhan arrested 8 people spreading rumors about local outbreak of unidentifiable #pneumonia. Previous online posts said it was SARS. https://t.co/oVpk4EIYM7 pic.twitter.com/JXbK9pmq8v

— Global Times (@globaltimesnews) January 1, 2020

Trots brister i öppenhet hos västerländska vetenskapssamfund, så är den kinesiska nedtystningen av en helt annan kaliber. Hur Kina tystat och eliminerat läkare och journalister i samband med pandemin är i sig ett kapitel för framtida historieskrivning. Det kan visa sig att det blir en uppgift just för historiker snarare än för virologer, journalister och underrättelseagenter att redogöra för virusets ursprung. Det kan krävas ett regimskifte i Kina innan arkiven öppnas och sanningen kommer fram.

Hypoteser om coronavirusets ursprung

I samband med covid-19 och det amerikanska presidentvalet intensifierade sociala medier flaggningen och filtreringen av skadlig och falsk information. Speciellt nitiska har Facebook, Twitter och Youtube varit då det gällt att flagga och filtrera konspirationsteorier i anknytning till Donald Trump och coronaviruset. (Se mina blogginlägg "Informationsflödet om det kinesiska viruset" och "Konspirationsteoriernas år 2020".) Till konspirationsteorierna om covid-19 verkar man även ha räknat hypotesen om att coronaviruset läckt ur ett forskningslaboratorium i Wuhan. Åtminstone blockerade Facebook ännu i våras påståenden om att det aktuella coronaviruset skulle vara skapat i ett laboratorium.

https://www.facebook.com/formedia/blog/together-against-covid-19-misinformation-a-new-campaign-in-partnership-with-the-who

Den 26 maj gjorde Facebook en ändring i sin linje. Nu var det inte längre stopp för åsikter om att viruset kunde vara skapat i ett laboratorium. De etablerade amerikanska vänstermedierna ändrade linje samtidigt med företaget Facebook. Den konkreta bakgrunden var att The Wall Streat Journal den 23 maj på basen av en flera månader gammal underrättelserapport rapporterade om att tre forskare på det omtalade forskningslaboratoriet i Wuhan hade insjuknat med symptom som passar in på covid-19 redan i november 2019 och att Joe Biden ett par dagar efter The Wall Streat Journals rapportering uppmanade WHO och den amerikanska säkerhetstjänsten att intensifiera utforskningen av virusets ursprung. Enligt underrättelserapporten såg underrättelsetjänsten nu laboratorieläckan som en möjlighet vid sidan av ett zoonotiskt ursprung. Redan den 14 maj hade den fackvetenskapliga tidskriften Science publicerat en text där 18 forskare krävde bl.a. att både hypotesen om en läcka och hypotesen om en naturlig överföring måste tas på allvar.

https://www.whitehouse.gov/briefing-room/statements-releases/2021/05/26/statement-by-president-joe-biden-on-the-investigation-into-the-origins-of-covid-19/

Att hypotesen om en läcka från det virologiska institutet eller ett forskningslaboratorium i Wuhan stämplats som en konspirationsteori är i första hand en följd av kinesisk manipulering, men även en följd av att Trump våren 2020 sade sig ha sett bevis på att virusets läckt från ett laboratorium i Wuhan. Presidentens utsaga stöddes av utrikesminister Mike Pompeo, men Trumps antagande om en labbläcka avfärdades som ett grundlöst påstående i raden av presidentens många lögner, fastän han uttryckligen sade att han inte fick berätta om bevismaterialet som han grundade sig på. Trump uppmanande även underrättelsetjänsten att vidare utforska virusets ursprung. Samtidigt avfärdade man från underrättelsetjänstens sida påståendena om att viruset skulle vara skapat eller modifierat i ett laboratorium. De amerikanska underrättelsetjänsterna verkar inte ha varit helt lojala mot den sittande presidenten. Frågan om virusets ursprung var inte längre bara av utrikespolitisk, utan även av (amerikansk) inrikespolitisk betydelse. Att Trump tog ställning för hypotesen om en läcka förefaller ha varit en tillräcklig orsak för vetenskapsmän, mainstreammedier och Big Tech att betrakta teorin om ett laboratorieläckage som en konspirationsteori. Denna självrannsakande slutsats drog åtminstone flera ansedda medier slutet av maj i år.

https://www.facebook.com/formedia/blog/together-against-covid-19-misinformation-a-new-campaign-in-partnership-with-the-who

Att Facebook och etablerade medier avfärdade en hypotes för att den stöddes av Donald Trump är pinsamt och undergräver mediernas trovärdighet. Det fanns dock andra grunder för att beteckna hypotesen om en laboratorieläcka som konspirationsteori. Den 19 februari 2020 publicerade den högt ansedda brittiska medicinska tidskriften Lancet ett ställningstagande där 27 undertecknande sade sig “strongly condemn conspiracy theories suggesting that COVID-19 does not have a natural origin.” Detta ställningstagande lär starkt ha påverkat diskussionen om virusets ursprung. I början av maj i år uppmärksammades det att ställningstagandet skrivits eller åtminstone organiserats av Peter Daszak, vars organisation Eco Health Alliance samarbetat med och finansierat verksamhet i virologiska institutet i Wuhan. 

Daszak kan alltså anses ha eget intresse av att man tog avstånd från hypotesen om en läcka, men redaktionen för Lancet noterade dess värre inte intressekonflikten. Daszak har även lett the Lancet COVID-19 Commission med uppgift att utforska coronavirusets ursprung. Därtill ingick Daszak i WHO:s delegation, som i början av detta år utredde virusets ursprung på plats i Kina och enligt vars rapport möjligheten att viruset härstammar från ett laboratorium i Wuhan var "ytterst osannolik".

https://www.thelancet.com/pdfs/journals/lancet/PIIS0140-6736(20)30418-9.pdf

Bedömningen av de olika hypoteserna om virusets ursprung försvåras av omständigheten att kinesiska myndigheter inte gett det internationella vetenskapssamfundet tillgång till all relevant information. Istället har de stängt ner databaser, förstört potentiellt bevismaterial och spridit desinformation. Eftersom det går utanför mitt kunskapsområde har jag svårt att ta ställning till om man från virusets struktur och genetiska kod kan avgöra om viruset spridits på naturlig väg och överförts via djur eller läckt från ett laboratorium där det modifierats eller utvecklats via en påskyndad evolution. Ett faktum som lär tala för den senare hypotesen är att viruset från första början var väl anpassat för mänskliga celler. I princip kan ett virus läcka ur ett laboratorium även utan att det är manipulerat. Det har hänt förut, men SARS-CoV-2 har inte hittats före utbrottet av pandemin, så i det aktuella fallet handlar hypotesen om en läcka underförstått även om att viruset skapats i ett laboratorium.

Det är kanske möjligt att virologer kan komma att spåra det aktuella coronavirusets ursprung, men det är inte säkert att det lyckas. Det är väl i virologernas gemensamma intresse att man lyckas hitta ett naturligt ursprung - även med tanke på virologins allmänna anseende. Det lär för närvarande finnas lika lite bevis på att viruset har ett naturligt ursprung som på att det läckt ur ett laboratorium, men det beror på vilken typ av bevis man syftar på.

Frågan om ursprunget till coronaviruset SARS-CoV-2 är inte bara en fråga för vetenskapen. Det är inte bara virologer och andra vetenskapsmän som undersöker virusets ursprung. Det gör även journalister, spioner och privatspanare. Möjligheterna för grävande journalistik är naturligtvis begränsade i Kina, medan underrättelsetjänster kan använda sig av signalspaning på distans. Journalister har likaledes i källor på internet lyckats hitta avslöjande material om bl.a. kolonier av fladdermöss i ett laboratorium i Wuhan och kunnat påvisa att Peter Daszak kommit med missledande information om laboratoriets verksamhet. I Kina har man all orsak att kritisera "konspirationsteorier" (andra än de egna) och förkasta all annan utforskning än rent vetenskapliga undersökningar om virusets ursprung. 

Sky News Australia 15.6.2021, https://youtu.be/ANRs4DojOek

Gemensamt för journalistik och underrättelseverksamhet är att man inte alltid öppet kan hänvisa till källor och bevismaterial. Det är knappast annars heller lämpligt för virologer att referera till underrättelserapporter eller scoop i allmänna medier. I framtiden kanske även historiker kommer att ta ställning till virusets ursprung och eventuellt hitta belägg för att viruset läckt ur ett laboratorium. Det är uppenbart att historikernas källor, metoder och argumentation skiljer sig radikalt från virologernas bevismaterial och forskningsmetodik.

Det ligger i vetenskapens och mänsklighetens gemensamma intresse att ursprunget till SARS-CoV-2 klarläggs. Det har betydelse bl.a. för att vi i framtiden bättre skall kunna värja oss mot nya pandemier. Ifall viruset läckt ur ett laboratorium i Wuhan är det däremot knappast i det kommunistiska Kinas intresse att sanningen kommer fram. De kinesiska lokala och nationella myndigheterna har allt sedan epidemins utbrott agerat som om man hade någonting att dölja. Ifall det inte finns belägg för hypotesen om en labbläcka så verkar detta agerande inte speciellt rationellt, men det handlar kanske bara om ett systemfel, en motsvarighet till Sovjetunionens oförmåga att hantera informationsgången gällande härdsmältan i Tjernobyl.

Om Kina redan i slutet av år 2019 hade informerat om en labbläcka, så hade olyckan kanske inte varit en så stor prestigeförlust. Virus har tidigare läckt ur laboratorier och om man agerat öppet hade en pandemi kanske rentav kunnat undvikas. Om det däremot över ett år efter pandemins utbrott skulle läggas fram bevis på att de kinesiska myndigheterna hemlighållit en läcka, så skulle det vara katastrofalt för Kinas och det kinesiska kommunistiska partiets anseende.

CC / https://en.wikipedia.org/wiki/Wuhan_Institute_of_Virology

Medan Kina har intresse av att hemlighålla en eventuell labbläcka har andra instanser intresse av att hitta bevis för hypotesen om att viruset läckt ur ett laboratorium. Till dem som har intresse av bevis på laboratoriehypotesen hör det republikanska partiet i USA, amerikansk högermedia och speciellt mediebolaget Epoch Times, som är associerat till Falungong. I egenskap av bloggare ser även jag själv det som angeläget att de kinesiska myndigheternas agerande uppmärksammas och att omvärlden får upp ögonen för partidiktaturens mediepåverkan, manipulering och andra destruktiva sidor. Min egen inställning till Kina är av föga allmänt intresse, men förespråkar man öppenhet, så bör man väl som skribent vara öppen med egna utgångspunkter.

Så pass pragmatisk är jag själv att jag vårvintern 2020 tyckte att man kunde vänta med att kritisera Kina för dess agerande vid utbrottet av epidemin. Hela världen var då beroende av kinesiska produkter så som ansiktsmasker för att skydda sig från sjukdomen. Viktigare än att ställa eventuellt skyldiga till svars var vid den tidpunkten att tillsammans bekämpa pandemin. Att Finland, Europa och hela världen är beroende av kinesiska produkter inte heller bara Kinas fel.

CC / https://en.wikipedia.org/wiki/Surgical_mask

En av lärdomarna som vi kan ta med från coronapandemin är att det inte är bra att vara för beroende av Kina eller av enskilda leverantörer och kreditgivare i allmänhet. När det gäller Kina så gäller det ändå speciellt att se upp med det kommunistiska partiets ambitioner. Partiets starka kontroll kan påverka kinesiska bankers och företags agerande lika väl som kinesiska medier och forskningsinstitutioner.

Vetenskaplig forskning eller åtminstone naturvetenskaplig grundforskning är i regel ideologiskt och politiskt neutral. För trovärdigheten borde det vara irrelevant om en vetenskaplig upptäckt gjorts i ett privat amerikanskt universitet eller i ett statligt kinesiskt universitet, åtminstone då rönet publicerats i en ansedd vetenskaplig facktidskrift. När det gäller ursprunget till SARS-CoV-2 måste vi emellertid vara medvetna om att frågan är politiskt brännbar. Kinesiska virologer är här knappast fria att forska enligt strikta vetenskapliga principer och ännu minder fria att utrycka sina uppfattningar. Dess värre kan även västerländska vetenskapsmän och redaktörer på vetenskapliga tidskrifter påverkas av socialt tryck, politiska åsikter, sympatier och antipatier.

Vinnare på pandemin

De flesta kriser har förlorare och vinnare. Vapenindustrin vinner på krig, liksom läkemedelsbolagen kan vinna på epidemier. Även den aktuella coronapandemin har sina vinnare. Dit torde bl.a. näthandelsbolag och teknologibolag höra. Under nedstängningen har ju väldigt mycket flyttat till nätet. Ibland är fördelarna som en del drar av kriser så stora att konspiratoriskt lagda misstänker att vinnarna i själva verket ligger bakom krisen. Så behöver det naturligtvis inte vara. Åtminstone är det inte jag som skapat viruset SARS-CoV-2, fastän jag dragit nytta av covid-19.

Gymmet saknar jag trots allt.

För många har utmaningen med pandemin varit att stanna hemma och isolera sig. Bristen på socialt umgänge har för många varit psykiskt mycket tungt. Själv är jag något av en enstöring, speciellt efter att jag för snart tre år sedan först skadade mig i en cykelolycka och efter olyckan drog på mig andra skador, då jag hade för bråttom att komma tillbaka. (Se "Olyckor och skador", "Trokanterit" och "Skadad idrottsman eller farbror med krämpor?".) I över ett års tid har jag haft svårt att sitta, stå och ligga annat än på mage.

Det är klart att det inte är så lätt att leva ett socialt liv, om man bara kan ligga på mage. Dessutom är det även tungt att ligga på mage längre stunder, speciellt då man samtidigt skriver på datorn. Jag har under det senaste året trots allt inte varit sjukledig en enda dag. Det förklaras långt av effekten av värkmedicin, men framför allt av att möten och fortbildningar har flyttat till nätet tack vare coronan. Just när mina problem har varit som värst har undervisningen flyttat till nätet och jag har liksom miljontals med mig värden över i egenskap av lärare fått jobba på distans.

If you cannot sit, you have to stand up paddle boarding.
SUP är utmärkt träning för längdåkare!

När hela världen har stannat hemma har även jag gjort det. Det hade jag varit tvungen att göra även utan pandemin. Jag hade i ingen händelse kunnat gå på bio för att se Bondfilmen No time to Die, gå på släktbjudningar eller skida Vasaloppet. När människor världen över sitter hemma och känner sig ensamma har jag känt mig vara i gott sällskap. Det är inte bara jobbet som flyttat hem eller till internet, utan även mycket annat stremas och visas på nätet. Jag har visserligen regelbundet gått på fysioterapeutisk behandling, men tack vara pandemin har fysioterapi online slagit igenom. Har man lite ovanligare och svårbehandlade problem är det en tillgång att många fysioterapeuter nu mera än någonsin tidigare presenterar introduktionsvideor och provbitar ur nätkurser på Youtube.

Till skillnad från förra våren bjuder Europort och andra kanaler på sportevenemang i direktsändning. Själv följer jag speciellt med längdåkning och cykeltävlingar och jag ser på sändningarna medan jag kör rehabilitering eller ersättande träning med gummiband. Att det saknas egentlig publik spelar ingen större roll i landsvägslopp på cykel. Tvärtom är det en fördel att det inte trängs för mycket publik i uppförsbackarna i bergsetapper. Hittills i år har pandemin inte märkbart påverkat tävlingskalendern för proffscykling, så det går ingen nöd på mig som bänkidrottare.

Det är mycket behagligare att dela en pandemi med sina medmänniskor och hela världen än att låsa in sig med egna ovanliga och lite pinsamma fysiska problem. På nätet finns det visserligen facebookgruppar för olycksbröder- och systrar som lider av liknande problem. Jag är medlem bl.a. i grupper för personer med trokanterit, proximal hamstringtendinopati och reflux. Jo, refluxproblemen har blivit värre av att jag ligger på mage. Här har det dock skett en förbättring via fysisk träning och Facebook bjuder på framgångsberättelser om personer som arbetat bort sina refluxproblem. Annars är det mest deprimerande att ta del av människors berättelser av hur de inte har kunnat sitta på flera år eller t.o.m. årtionden. Skulle mitt problem bara vara att jag har svårt att sitta, men när jag tidvis inte heller klarar av att stå längre stunder...

I början av april ser det ut att vara bara några månader kvart av nedstängningen pga. coronan. Skolorna torde återgå till närundervisning före det och därmed är det slut med jobbande på distans för min del. Mina hälsoproblem kommer däremot inte att vara över. Kanske måste jag sjukskriva mig, eller så klarar jag mig med värkmedicin. Jag kommer att sakna pandemin!

Fast även när det gäller min tendinaopati - eller kanske snarare mina tendinopatier - ser jag ett slut, om än lite längre fram. Tack vare mina problem har jag fått upp ögonen för begränsningar i min rörlighet och problem med hållningen, som jag lidit av under största delen av mitt liv. Det var egentligen bara en tidsfråga när den tidsinställda bomben skulle explodera. Hade det inte varit för cykelolyckan och de där påföljande överansträngningsskadorna skulle paketet kanske ha brustit ett årtionde senare när det pga. åldern hade varit ännu svårare att rätta till problemen. Att rätta till obalans mellan muskler, stärka svaga och kroniskt spända muskler och öka rörligheten tar tid, inte minst då man inte kan stretcha skadade senor. Tendinopati tar i sig lång tid att övervinna, även i fall där senskadan inte bottnar i bakomliggande problem. Och det hade varit lättare att rätta till problemen om jag varit yngre.

Mina nyvunna insikteter i hur kroppen fungerar känns så värdefulla att jag - trots mina tillfälliga fysiska problem - nästan fasar vid tanken på hur illa det hade förblivit med min hållning och rörlighet, om jag inte hade skadat mig. Jag har haft lite skolios, men framför allt har jag haft en iögonfallande lordos (överdriven svank), som långt kan förklaras av svaga och spända hamstringsmuskler (bakre lårmuskler) och mycket starka men lika så strama främre lårmuskler. Jag hoppas kunna återkomma med ett blogginlägg om hur man jobbar bort fel i hållningen och bristande rörlighet och övervinner tendinopati. Tills dess hoppas jag att jag åtminstone kan fungera som ett varnande exempel. Bara jag blir kvitt mina nuvarande akuta problem kommer jag att ha en bättre fysik än jag någonsin haft förut. 

Konspirationsteoriernas år 2020

Det har skrivits mycket om konspirationsteorier under år 2020. Kanske har benägenheten att tro på konspirationsteorier ökat när folk har tvingats stannat hemma och haft tid att upptäcka nya världar på internet. Det finns statistik som visar på ett ökat intresse för konspirationsteorier på sociala medier, men mig förefaller det stora intresset för konspirationsteorier framför allt vara ett medialt fenomen, åtminstone i Finland. Jag har på Facebook i olika sammanhang kritiserat mediernas bevakning av konspitrayionsteorier i allmänhet och Qanon i synnerhet och jag vill i denna bloggtext redogöra lite mera för hur jag tänker i frågan.

Journalister har i samband med covid-19 och det amerikanska presidentvalet hittat en klar mission i att avslöja och motarbeta felaktig information och konspirationsteorier. I sig är det viktigt att bekämpa missinformation, falska nyheter och konspirationsteorier, speciellt då de sprids av stater med onda avsikter. Så väl Ryssland som Kina lär ha utnyttjat pandemin för att skapa splittring på europeisk och nationell nivå. (Se mitt tidigare blogginlägg "Informationsflödet om det kinesiska viruset"!) All missinformation sprids ändå inte med fientliga avsikter. Försöker man stoppa alla kontroversiella påståenden om t.ex. covid-19 finns det risk för att man även filtrerar befogade misstankar och kritik som träffar rätt.

Under pandemin och det amerikanska presidentvalet har Facebook, Twitter och Google pressats att ingripa mot spridningen av konspirationsteorier. Konspirationsteorierna har trots filtrering och andra  motåtgärder florerat mera än tidigare, men uppmärksamheten som konspirationsteorin Qanon har fått i massmedierna är knappast i proportion till hur det allmänna intresset för konspirationsteorier ökat. Under coronapandemin har representanter för alternativ medicin, konservativa väckelsekristna, Trumps anhängare och högerextremister demonstrerat mot ansiktsmasker och restriktioner tillsammans med enstaka anhängare av Qanon, men det gör knappast alla som misstror vaccin, vetenskap, myndigheter och etablerade medier till en sammansvuren rörelse med ett gemensamt mål. Rapporteringen av Qanon och och det amerikanska presidentvalet har ironiskt nog ibland uppvisat vissa likheter med konspirationsteorier. 

Den konspirationsteori eller de konspirationsteorier som går under namnet Qanon lär ska handla om att Donald Trump bekämpar ett pedofilnätverk, som huvudsakligen består av ledande demokratiska politiker. Denna konspirationsteori är så absurd att det är svårt att tro att allt för många tar den på fullaste allvar. Å andra sidan finns det opinionsundersökningar som visar att miljontals amerikaner, huvudsakligen republikaner tror att världen styrs av ödelmänniskor... Kanske man inte borde lita allt för mycket på opinionsundersökningar och i synnerhet inte på de svar som republikaner levererar på dumma frågor. Samtidigt motsvarar konspirationsteorin Qanon till vissa delar Trumps kamp mot den påstådda "djupa staten" och etablissemanget. Existensen av en deep state har i sig betraktats som en konspirationsteori eller rentav som en del av Qanon, men det är naturligtvis en väsentlig skillnad på teorier om å ena sidan ett nätverk av t.ex. vänstersinnade tjänstemän och representanter för vapenindustrin som motarbetar Trump och utövar makt utan politiskt mandat och å andra sidan ett närverk av demokratiska pedofiler som dricker blod från barn.

Att medierna så flitigt bevakat Qanon torde hänga samman med antipatierna mot Trump. Samtidigt som Trump slängt ur sig överdrifter och ogrundade påståenden och deklarerat att medierna är fake news och folkets fiende har etablerade medier i USA gett avkall på ambitionerna att vara opartiska i förhållande till Trump; medier i Finland och Sverige har delvis tagit efter. Uppmärksammandet av Qanon kan åtminstone delvis ses som riktad mot Trump och hans anhängare. Qanon ger åtminstone en löjeväckande bild av Trumps anhängare.

Misstron mot myndigheter, vetenskap och etablerade massmedier lär vara större bland republikaner och anhängare av Trump än bland demokrater och denna misstro är en grogrund för konspirationsteorier, men visst har även demokrater en benegenget att tro på konspirationsteorier. Över hälften av de demokratiska väljarna lär t.ex. tro att 9/11 var ett inside job eller åtminstone att George W. Bush visste om attacken på förhand. Överhuvudtaget lär konspirationsteorier om 9/11 ha haft anhängare huvudsaken bland vänstersinnade.

Det finns flera orsaker till att konspirationsteorierna kring 9/11 är så allmänt omfattade. För det första drog Georg W. Bush fördel av terrorattacken. Bush hade knappast blivit återvald utan 9/11 och det påföljandet "kriget mot terrorism". Bush var naturligtvis inte heller ensam om att dra fördel av de möjligheter som terrorattacken öppnade. Till de stora vinnarna hörde inte minst vapenindustrin.

Utöver att Bush hade ett motiv, så har man hittat otaliga detaljer, som mera eller mindre konspiratoriskt sinnade personer sett som tecken på att det bakom 9/11 fanns en konspiration. En del av bevisen går lätt att motbevisa, medan andra är svårare att avvisa. Att Bush med flera hade nytta av terrorattacken betyder naturligtvis inte att de stod bakom den. Lika väl kan man spekulera i om Bushadministrationen lät bli att stoppa attacken, för att man behövde den. Motsvande konspirationsteorier finns det kring attacken mot Pearl Harbor under andra världskriget. Det är åtminstone uppenbart att 9/11 hade en motsvarande betydelse för kriget mot terrorismen som Pearl Harbor hade för USA:s deltagande i andra världskriget.

När etablerade medier ger obalanserat mycket kritik av Donald Trump så finns det vissa journalistiska skäl. Jämfört med tidigare presidenter är Trump inte så noga med sanningshalten i det han säger. Det betyder inte att presidenter inte skulle ha talat osanning före Trump, men föregångarna på presidentposten har åtminstone bemödat sig om att inte bli fast för att ljuga. Trump har hållit många oförberedda tal och verkar i stil med den reality-stjärna som han i grunden är i regel yttra sig extempore. Hans uttalanden är ofta impulsiva, ogrundade, ogenomtänkta och överdrivna. Det sistnämnda hör till hans retoriska stil. När Trump blir fast för att tala osanning tär det inte just på hans trovärdighet. Det väsentliga är att han av sina anhängare uppfattas som en talesman för deras missnöje. Trumps sätt att kommunicera lämpar sig inte bara i reality TV, utan fungerar även på sociala medier, med vars hjälp han långt gjort sig oberoende av de faktakontrollerande massmedierna.

När det gäller populismen och sättet att kommunicera föregicks Trump av Tea Party-rörelsen med Sarah Palin i spetsen. Tea Party-rörelsens retorik är liksom Trumps konflikinriktad och man söker sitt stöd i de breda folklagren. Liksom Trump angriper Tea Party-rörelsen inte bara demokrater, utan utmanar även etablissemanget inom det republikanska partiet. Många av dess anhängare ogillar inte bara höga skatter, utan misstror även myndigheter, vetenskap och etablerade massmedier. Därigenom banade Tea Party-rörelsen vägen för den polarisering som Trump utnyttjade i valkampanjen 2016.

Alla som i presidentvalen röstat på Trump är inte anhängare av populism. Konservativa kristna har haft goda skäl att rösta på Trump och Trump har även uppfyllt löften som han har lovat dem. För amerikanska väckelsekristna är USA ett utlovat land för religiös frihet. Det är inte utan skäl som man upplever att det demokratiska partiet och de nymarxistiska eller "postmoderna" idéer, som ryms inom partiet, hotar den religiösa friheten och t.o.m. yttrandefriheten. Rädslan för att frispråkiga pastorer i framtiden skulle kunna dömas för hatbrott när de predikar om synd och nåd är inte helt tagen ur luften. Hade Hillary Clinton valts till president och fått utnämna tre domare till den högsta domstolen hade framtiden för traditionella kristna värderingar kunnat se helt annorlunda ut än den gör nu när det var Trump som utnämnde domarna. Trump har inte avslöjat och räddat USA från något pedofilnätverk, men i många amerikaners ögon räddade han USA genom att vinna presidentvalet för fyra år sedan uppfylla de vallöften som han gav den kristna högern. Sedan finns det naturligtvis amerikaner som tycker att Trump räddat landet på helt andra sätt, som genom att ställa Amerika först, dra bort finansiering av internationella organisationer eller stoppa den demokratiska klimat- och miljöpolitiken.

Det är fel att, så som många medier gjort, påstå att Trump skulle sprida konspirationsteorier, även om han kanske inte direkt tagit avstånd från Qanon och han gjort yttranden som stött konspirationsteorier. Inte ens påståendena om fusk i samband med det senaste presidentvalet skulle jag beteckna som konspirationsteorier. CNN må vara av annan åsikt. Ett undantag är kanske Sidney Powells påstående om manipulering av maskiner som räknar röster. Trumps påstående om att han vann valet är närmast en retorisk överdrift. Påståendena om valfusk är delvis ogrundade, men framför allt handlar även de om överdrifter och retorik, liksom påståendet om att demokraterna "stal" valet. 

Även om man inte har kunnat påvisa systematiskt fusk är poströstningen i USA inte så säker. Det har tidigare inte varit ett avgörande problem, men med en hög andel poströster är situationen en annan. I en del delstater ändrade man med anledningen av pandemin på reglerna för poströstningen, så att det blev lättare att poströsta, på valsäkerhetens bekostnad. Man kan tycka att regler om strikt identifiering är odemokratiska och det är väl allmänt i republikanerna intresse att bevara en hög tröskel för valdeltagande, men helt saknar Trump inte grund för påståendet att valet "stals" när poströsterna började räknas. Om poströsterna inte räknats med hade resultatet sett helt annorlunda ut.

Trump har gjort ogenomtänkta uttalanden även i medicinska frågor, tidvis förringat faran med covid-19, men också tagit till drastiska åtgärder, som att stänga gränserna till USA innan andra länder gjorde det motsvarande. Trump har dragit in finansiering av WHO, men WHO har allmänt kritiserats för att i början av epidemin ha låtit sig påverkas av Kina i sina förringande uttalanden om faran för en pandemi. Trump har definitivt inte talat mot vaccinering, utan snarare varit överoptimistisk när det gäller vaccin mot covid-19. Trump har gett stöd för tanken att det "kinesiska viruset" kan ha läckt ut från ett laboratorium, men denna hypotes är i sig ingen konspirationsteori. Även om man vill tolka en brokig samling av konspirationsteorier som varianter av Qanon, så passar konspirationsteorierna om covid-19 och vaccinering inte alls ihop med Qanon.

Bland vaccinmotståndare verkar det vara en vanlig uppfattning att Bill Gates och Big Pharma (stora läkemedelsbolag) står bakom spridningen av coronaviruset eller alternativt att läkemedelsindustrin står bakom den stora uppmärksamheten och rädslan för covid-19. Syftet skulle vara att sälja vaccin eller rentav att i samband med vaccineringen injicera mikrochips, för att kunna kontrollera hela mänskligheten. Efter att Donald Trump meddelade att USA fryser sin finansiering av WHO meddelade Bill & Melinda Gates Foundation att de ökar sitt bidrag från 100 till 250 miljoner dollar i året. Med tanke på förtroendet för världshälsoorganisationen är WHO:s beroende av donatorn Bill & Melinda Gates Foundation inte helt oproblematisk, men Bill Gates representerar ingalunda stora läkemedelsbolag eller "Big Pharma", fastän Bill & Melinda Gates Foundation investerat även i läkemedelsbolag.

Att Bill & Melinda Gates Foundation som välgörenhet i tredje värden finansierar vaccinationsprogram och andra hälsovårdsprojekt, som ur vissa synvinklar kan vara problematiska, betyder inte att Gates har ekonomiska intressen som direkt motsvarar läkemedelsindustrins intressen, ännu mindre att Gates skulle ha intresse av utgifter för vaccinering av nya sjukdomar. Det finns väl nästan alltid någon som drar nytta av kriser ekonomiskt, politiskt eller på annat sätt och det är bra att ta reda på vem dessa är, men att någon drar nytta av en kris betyder inte nödvändigtvis att samma personer, grupper eller instanser står bakom krisen. Visst finns det redan chip-implantat som man med ett sprutliknande verktyg placerar under huden. Dessa kan användas som t.ex. nycklar, inträdesbiljetter och betalkort. De kunde i princip även ge information om huruvida bäraren har vaccinerats mot covid-19, men man kan knappast använda samma "spruta" för att injicera vaccin och chips.

Med detta sagt anser jag inte att det är oproblematiskt att myndigheter registrerar dem som låtit vaccinera sig, liksom dem som väljer att inte vaccinera sig. Det är kanske lika väl nödvändigt eller befogat. Jag finner det hur som helst bra att alla inte förhåller sig okritiskt till kontroll och restriktioner. Man kan bara föreställa sig hur välkommet det är i vissa länder att kunna förbjuda demonstrationer med hänvisning till covid-19. Det finns risker för missbruk av undantagstillstånd, vilket vi kan se speciellt i Kina, som utnyttjat pandemin inte bara för att köra över Hong Kong, utan även för att intensifiera kontrollen av sina medborgare. Att det sistnämnda sker samtidigt med utbyggnaden av 5G-nätet och delvis med hjälp av 5G lär ändå vara en tillfällighet. Det florerade allehanda konspirationsteorier om 5G redan före vi kände till coronaviruset.

Till mediernas uppgifter hör förutom att granska den politiska makten även att granska varandra. Om journalisterna betedde sig mindre som lämlar som alla springer åt samma håll, skulle åtminstone jag ha större förtroende för journalistiken. Det skulle behövas sträng kollegial granskning även journalister emellan. Tyvärr gör journalisterna inte alltid sitt jobb. Problemet handlar kanske främst om brist på tid och resurser. Alla tips och spår kan man inte följa upp, speciellt inte de som med mindre sannolikhet leder till några scoop. Ibland förefaller problemen dock ligga någon annanstans. När påståenden eller misstankar har stämplats som konspirationsteorier verkar det finnas ett social tryck som håller journalister borta. Orsaken till att medier eller statliga myndigheter försummar att undersöka misstankar om olagligheter kan ibland prosaiskt förklaras av att journalister eller tjänstemän av futtiga skäl vill hålla sig på god fot med överordnande. Beslutsfattare och högre tjänstemän har sina förtrodda journalister, som i sin tur vill bevara sitt förtroende hos den politiska maktens representant. 

Om jag var professionell journalist skulle jag vara försiktig med att uttrycka mig förklenande om "privatspanare", så som Hufvudstadsbladet nyligen gjorde i en ledare om Estonia och andra påstådda konspirationsteorier. När en politisk aktivist dör eller insjuknar under en flygresa, så handlar det kanske med största sannolikhet om en naturlig sjukdomsattack. Ändå har bloggare och privatspanare under namnet Bellingcat avslöjat att förgiftningsmord(försök) och komplotter verkligen existerar. Utan lite konspiratoriskt lagda privatspanare skulle en del brott aldrig avslöjas. Därför behövs bloggare och alternativa medier, även om konspiratoriska bloggare ofta träffar fel och det ofta brister i deras källkritik.

I allmänhet tycker jag att vi i Finland och i Norden är lite naiva och litar lite väl mycket på så väl myndigheter som på etablerade massmedier. Och speciellt kritisk är jag mot att vi så lätt låter myndigheter ta beslut för oss. Jag har personlig erfarenhet av massmediers ovilja att se den strukturella korruptionen i det finländska samhället. När det gäller den aktuella pandemin ser jag ändå tilliten till myndigheterna och den av medierna förmedlade informationen som en fördel, som delvis förklarar varför vi i Finland kommit relativt lätt undan.

Misstänksamhet kan vara bra, men när det kommer till vaccin ser jag det som oerhört viktigt och avgörande att folk har förtroende för hälsomyndigheterna och i det aktuella fallet även för läkemedelsbolagen. Personligen ser jag den ekonomiska konkurrensen och de kommersiella intressena främst som en garant för vaccinens säkerhet och verkan, medan jag skulle lita lite mindre på WHO och myndigheter, eftersom de är i monopolställning. Därmed inte sagt att de stora läkemedelsbolagens lobby inte borde granskas i större utsträckning. Samtidigt anser jag att vaccinmotståndare bör bemötas med respekt och öppenhet. De flesta som tvivlar på att låta vaccinera sig har i själva verket knappast i avgörande betydelse påverkats av några konspirationsteorier eller ens av missinformation.

En intressant iakttagelse är att delvis samma personer som på på våren var emot en nedstängning av samhället och på hösten var mot användning av ansiktsmasker nu på vintern är emot vaccinering mot covid-19. Detta förhållningssätt förefaller väldigt motstridigt, ifall man inte menar att hela pandemin är en stor bluff. Att man föringar eller förnekar pandemin betyder ändå inte nödvändigtvis att man tror på en konspiration. Det beror också delvis på vad man menar med konspiration och konspirationsteorier. Det finns mycket hemlighetsmakeri och många dolda agendor som jag inte skulle beteckna som konspirationer. Sedan finns det konspirationsteorier, eller förklaringar som kallas konspirationsteorier, av mycket olika slag.

En del konspirationsteorier är förklaringar av mindre lokala fenomen, medan andra konspirationsteorier försöker förklara allt och hävdar att hela värden via en sammansvärjning styrs av en liten grupp människor - eller ödelmänniskor. De stora konspirationsteorierna har likheter med religiös övertygelse och är väl att betraktas som en form av vidskepelse, men man kan vara konspiratoriskt lagd utan att tro på stora världsomfattande konspirationer.

Hemlighetsmakeri, dolda agendor och t.o.m. konspirationer förekommer, men de är kanske inte så vanliga. Själv håller jag det som osannolikt, men möjligt att coronaviruset har spritts från ett laboratorium i Kina. Det torde inte finnas några definitiva bevis mot den hypotesen. Även om SARS-CoV-2 inte läckt ut från ett laboratorium, så har Kina på ett tvivelaktigt sätt utnyttjat pandemin för kinesiska politiska och ekonomiska intressen, men inte genom att skapa panik, utan snarare tvärtom genom att i början - med WHO:s stöd - förringa faran. Vill vi se en trovärdig konspiration, så är det inte att pandemin med överbelastningen av sjukvården är en bluff, utan tvärtom att de kinesiska myndigheterna i början hemlighöll faran.

Den svenska coronastrategin

Folkhälsomyndigheten

Den svenska coronastrategin har väckt stor internationell uppmärksamhet, men alldeles speciellt har vi i Finland med en starkt kritisk blick följt med hur man i Sverige "låtit" åldringarna dö på äldreboenden. Då man saknat så väl skyddsutrustning som kompetens på särskilda boende har det inte varit möjligt att skydda de "äldre äldre" samtidigt som smittan fått spridas relativt fritt bland befolkningen inklusive vårdpersonalen. Man kan spekulera över i vilken grad det utilitaristiska arvet och betonandet av samhällsnyttan framom plikten att ta hand om de anhöriga har påverkat den svenska linjen, men den främsta förklaringen till att Sverige sticker ut är ändå att man hållit huvudet kallt och låtit experterna istället för politikerna ta ansvar.

Den svenska strategin är i grunden den samma som man valt i de flesta europeiska länder. Dagligen har man under pressträffen om covid-19 presenterat det schematiska diagrammet som illustrerar den svenska strategin att platta till kurvan. Det gäller att förhindra en exponentiell ökning av smittan, så att sjukvården inte överbelastas. I Sverige har åtgärderna för detta i första hand varit rekommendationer, upplysning och individuellt ansvarstagande. Det gäller att tvätta händerna, stanna hemma även om man endast är lindrigt sjuk och hålla avstånd, om det är möjligt. Allt för stänga åtgärder skulle i längden skada både folkhälsan och ekonomin. Frånsett den stora dödligheten på särskilda boenden har den svenska strategin i princip fungerat, då platserna på intensivvården hela tiden räckt till, om än situationen varit utmanande för vårdpersonalen.

Bakom den svenska strategin finn även antagandet att de flesta förr eller senare kommer att smittas av covid-19 tills befolkningen uppnått en flockimmunitet. Detta antog man även i andra europeiska länder då man i mars valde restriktioner för att dämpa epidemin. Utan åtgärder skulle sjukvårdens kapacitet inte räcka till, men i gengäld skulle befolkningen relativt snabbt uppnå flockimmunitet och epidemin därmed gå över. Med allt för strikta restriktioner skulle sjukvården inte hotas av överbelastning, men istället skulle epidemin pågå desto länge. I Sverige valde man en medelväg, som betydde relativt snabb spridning med relativt höga dödssiffror i början av epidemin, men som i längden skulle visa sig vara framgångsrik, trodde man.

Nu i början av juni kan vi se att epidemin, trots påfrestningar på sjukvården, inte spritt sig så snabbt, inte heller i länder med begränsade restriktioner. Inte ens i Madrid eller Stockholm är man ens nära en flockimmunitet som skulle skydda befolkningen mot en eventuell andra våg av covid-19. Ingenstans i värden torde man uppnå flockimmunitet innan vi har ett vaccin mot sjukdomen. I stället har kurvan svängt neråt i länder som valde striktare restriktioner. När man i grannländerna nu går in för att hålla smittan under kontroll med hjälp av spårning och lokala ingrepp samtidigt som man öppnar upp samhället befinner sig smittspridningen i Sverige ännu på en hög nivå. Istället för att motsvara den blåa kurvan i diagrammet ovan motsvarar utvecklingen i Sveriges grannländer snarare av den gröna kurvan i diagrammet nedan.

https://www.healthwise.org/blog/slowing-the-spread-of-covid-19.aspx

Om man i Sverige misslyckats med att skydda sina åldringar, har man i Finland hittills lyckats bättre än förväntat med att begränsa smittan. Även finska experter uttryckte under våren oro för att man lyckats till och med för bra och att en eventuell andra våg därför kunde bli extra svår under kommande höst och vinter då sjukvården samtidigt belastas av säsongsinfluensa. Inofficiellt var denna oro kanske till och med en orsak till att man övervägde att öppna grundskolorna i miten av maj, fastän de officiella motiveringarna till beslutet att upphöra med distansundervisningen var helt andra. Den finska regeringen har lika väl hållit fast vid att den finska strategin går ut på att begränsa smittspridningen så mycket om möjligt, även om det inte går att utrota smittan helt innan vi har ett vaccin. Flockimmunitet satsar man i varje fall inte på.

Hur coronaläget i höst kommer att se ut globalt är det ingen som vet. Inför sommaren förefaller det ändå som om man i Finland och i Sveriges övriga grannländer valt en strategi som fungerat bättre än den svenska. Nu förhindras svenskar att resa till länder som tar emot turister från de övriga nordiska länderna och det kan få svenskarna att ändra sin inställning till den av folkhälsomyndigheten och svenska regeringen valda strategin. Nu är det ändå för sent att inför sommarledigheterna ändra strategi. I själva verket är det ingreppen i ett tidigt skede av epidemin som verkar ha den största inverkan på begränsningen av smittspridningen. Kanske hade Sverige och Stockholm otur med sportlov i ett skede då man ännu inte kände till den höga smittspridningen i Alperna. Det finns dock nya rön som pekar på att smittan i ett tidigt skede främst kom från Storbritannien och USA.

Är vi pessimister och fortfarande räknar med att majoriteten av befolkningen kommer att smittas, så kan vi förvänta oss att man i Sverige i slutändan trots allt klarar sig relativt bra, fastän det med tanke på bristen på skyddsutrustning och kunskap om covid-19 hade varit skäl att försöka vinna tid med tidiga ingrepp mot smittan. Förhoppningsvis kommer vi ändå att ha vaccin mot covid-19 långt innan vi uppnått flockimmunitet på naturlig väg. Vi får hoppas att det visar sig att Sverige valt fel väg och - för uttrycka det krasst - att tusentals svenska åldringar dött i onödan för att man i Sverige under våren valde allt för begränsade åtgärder.